|
|||||||
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
Underarter
Av
Varg.
Det finns olika uppfattningar om hur arten Canis Lupus är uppdelad på underarter.
Framställningen här ansluter till David Mech (1970).
Canis lupus albus.
Kerr 1792, Eurasiatiska tundran från finland till Kamachtka. Stor, ljus, långhårig.
Canis lupus alces.
Goldman 1941, Alaska. En mycket stor varg med kraniet som enda material.
Canis lupus arabs.
Pocock 1934, Södra Saudiarabien. Liten Gulbrun.
Canis lupus arctos.
Pocock 1935, Melville Island, Ellesmere Island och västra Grönland.
Medelstor, vit. En föga känd underart.
Canis lupus baileyi.
Nelson, Goldman 1929, Sierra Nevada, Västra Mexico.
Nordamerikas minsta vargras, mörk, huvudsakligen grå.
Canis lupus beothucus.
Allen, Barbour 1937, Newfoundland- utrotad. Medelstor vit.
Canis lupus bernardi.
Anderson 1943, Banks Island och Victoria Island. Stor,
långbent, mestadels vit med svarta hårspetsar på länderna.
Canis lupus campestris.
Dwigubski 1804, Centralasien. Liten, grå med rödaktiga nyanser.
Synonymer : C.l. desertorum Bogdanov 1882 och C.l. cubanensis Ognev 1923.
Canis lupus columbianus.
Goldman 1941, British Columbia. Stor vanligen mörk.
Canis lupus crassodon.
Hall 1932, Vancouver Island. Medelstor, gråsvart.
Canis lupus fuscus.
Richardson 1858, Sydvästra British Columbia- kanske utrotad.
Medelstor till stor, huvudsakligen brun.
Canis lupus hattai.
Kishida 1931, eventuellt kvarlevande på Sakhalin och Kurilerna,
utrotad på Hokkaido. Medelstor. Synonym C.l. rex Pocock 1935.
Canis lupus hudsonicus.
Goldman 1941, västra och norra Hudson Bay- regionen.
Medelstor, ljus, nästan vit i vinterpälsen.
Canis lupus griseoalbus.
Baird 1958, Manitoba och norra Saskatchewan.
Föga känd och inte allmänt erkänd underart.
Canis lupus irremotus.
Goldman 1937, norra Klippiga bergen - kanske utrotad. Medelstor, gulbrun.
Canis lupus labradorius.
Goldman 1937, norra Queba och Labrador.
Medelstor, varierar från mörkgrå till nästan helvit.
Canis lupus laniger.
Hodgson 1847, inre Kina, Manchuriet, Mongoliet, Tibet och sydöstra Ryssland.
Medelstor, ljus.
Canis lupus ligoni.
Goldman 1937, sydöstra Alaska och delar av Alexanderarkipelagen.
Liten, mörk, ibland svart.
Canis lupus lupus.
Linnaeus 1758, Europa och västra Asien. Medelstor, vanligen
mörka färger. Har tidvis ansetts innefatta flera
underarter, varvid den "fennoskaniska vargen" skulle vara C.l. lupus.
Canis lupus lycaon.
Schreber 1775, Ontario, Quebec, norra Minnesota och norra Michagan-
fanns ursprungligen söderut till Florida och västerut till Manitoba.
Liten, vanligen gråspräcklig men mycket variabel i färger.
Canis lupus mackenzii.
Anderson 1943, Arktiska Nordamerika,
söderut till Stora björnsjön. Mindre än medelstor, vanligen
gulgrå, men varierar från helt svart till helt vit.
Canis lupus manningi.
Anderson 1943, Baffin Island. Liten, vit eller ljus.
Canis lupus mogollonensis.
Goldman 1937, Arizona och New Mexico- utrotad.
Liten, mörk, men enstaka ljusa och till och med vita exemplar fanns.
Canis lupus monstrabilis.
Goldman 1937, västra Texas och nordöstra Mexico- troligen utrotad.
Liten, mörk, men enstaka ljusa eller vita exemplar var kända.
Canis lupus nubilus.
Say 1823, södra Manitoba och Saskatchewan till norra Texas- utrotad.
Medelstor, vanligen ljus.
Canis lupus occidentalis.
Richardson 1827, övre Mackenzie till centrala Alberta. Stor, varierar i färg.
Canis lupus orion.
Pocock 1935, Grönland. Medelstor, ljus föga känd underart.
Canis lupus pallipes.
Sykes 1831, Indien och västerut till Irak. Mindre än medelstor.
Canis lupus pambasileus.
Elliot 1905, Alaskas inland. Stor, mörk.
Canis lupus tundarum.
Miller 1912, Alaskas norra tundra och ishavskust. Stor, ljus.
Canis lupus youngi.
Goldman 1937, Klippiga bergen i nevada- utrotad. Medelstor brungul.