|
|||||||
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
Helenas vargsida
Vargen
Tillsammans med tamhunden, dingon, schakalen och coyoten
bildar vargen släktet Canis. Vargens egna latinska namn är
Canis Lupus.
Vargen finns i hela norra Europa, nästan hela Asien och i
Nordamerika. I Sverige och Norge är den fridlyst.
I Nordamerika har den varit svårt utrotningshotad,
men den börjar komma tillbaka. Vargen finns i nästan
alla områden, bara det inte finns människor där.
Medlemmarna till fam. Canis har alla den typiska
långa nosen med välutvecklade och starka käkar.
Tanduppsättningen består sammanlagt av 42 tänder.
Bara med hjälp av tänderna kan man förstå att de är köttätare.
Vargar har 12 små mejselformade framtänder (1).
De kan används till att rycka bort pälshår eller gnaga av kött och
senor med. De har 4 långa, spetsiga och kraftiga hörntänder(2).
Med dessa kan de låsa greppet om en strupe. De har 16
främre kindtänder, premolarer,(3) och 10 bakre kindtänder,
molarer,(4). Av dessa är några stora med en skärande
tuggyta - de så kallade rovtänderna- de andra är trubbiga och
knöliga. Med de skärande rovtänderna klipper vargen rakt
igenom hud, kött och senor. Med de trubbiga kindtänderna
krossar de ben för att komma åt märgen.
Vargens tassar är mycket större än hundens.
Här kan du se hur stora tassarna är (ovan). Men vargens bak- och
framtassar är olika stora. Framtassarna ( nere till vänster) är
mycket större än baktassarna (nere till höger).
Vargen är det största av de nu levande hunddjuren,
och påfallande stor skalle jämfört med kroppens storlek.
Kombinationen av ett masivt kranium och kraftiga käkmuskler
gör att vargen får en otrolig styrka i käkarna.
En varg kan både hålla fast en älg på ett par hundra kilo,
döda och stycka den till ockmed krossa märgbenen.
Jakt.
Vargens jaktteknik är speciell och spelar en stor roll i
omgivningens ekologi. Vargflocken "testar" alla potentiella
bytesdjur de träffar på. När de valt ut bytet kan de följa
det en lång sträcka. Oftast kommer bytesdjuret undan,
antingen genom att springa i från dem eller, när det gäller större
bytesdjur som t.ex. älg och buffel, försvara sig med hovar
och horn. I sådana här fall ger vargarna fort upp och
ger sig på något annat byte.
Bytena är oftast gamla, sjuka eller svaga individer som är enklare
att fälla. Vargarna tar främst de djur som inte har något försvar
som stora, hårda hovar eller horn och som ugör mindre fara.
Studier i Nordamerika har visat att endast 10%
av vargens älgjakter har slutat med att älgen dödats. Vargen
undviker att anfalla ett större bytesdjur framifrån,
utan anfaller oftast mot bytets bakdel.
En varg behöver i genomsnitt 2,5 kg kött om dagen,
men kan äta upp till 10 kg när tillgången är bra.
Om de inte orkar äta upp bytet lägger dom det i lager
och återvänder senare, men djuret äts alltid upp till sista biten.
Vargen kan börja äta igen efter bara några timmar
eftersom matsmältningen går mycket fort.
Energibehovet varierar beroende på i vilket klimat vargen vistas i.
En varg från de arktiska områdena, som är tvingad
att ständigt röra sig längre sträckor för att få tag föda,
behöver mer föda än den som lever i Italien eller Indien,
där det finns mycket mer byten.
Favoritfödan är större vilt men dom kan också äta gnagare,
kräldjur, grodor, fiskar, larver och insekter.
Den äter även växtdelar och avfall.
Familjeliv.
Under våren och sommaren går de oftast ensamma eller i par.
På hösten ägnar de sig åt ungarna. När ungarna kan
äta kött och följa med dom vuxna vargarna går de samman
till stora flockar som kan bli upp till 40 djur. Ylandet är
till för att de skall kunna hålla samman flocken och veta
var de enskilda individerna är. Flockarna har
egna revir och ledarhanen markerar
de yttre gränserna med bl.a. urin.
Vargflocken är indelad i rangordning. Det finns jämt en ledarhona
och en ledarhane, Alfa hona/ hane. Sen går det nedåt i en rad,
till den lägsta i rang. Det förekommer ofta kraftmätningar
mellan de lägre stående för att få högre rang.
Rangordningen brukar kunna visa sig redan som valpar.
Är man den som bestämmer mest i sin kull så är det
troligt att valpen får en hög rang som vuxen och tvärtom.
När marken är täckt av snö springer vargarna på rad och kliver
i varandras fotspår, detta kallas gåsmarsh. Bara med hjälp
av sådana här spår är det mycket svårt att säga hur många djur
det är som sprungit där eftersom vargarna är så duktiga
att passa in fotspåren i varandra. Den är också en god simmare
och tvekar inte att gå i vattnet om det är nödvändigt.
Vargen blir 100- 140cm lång och svansen blir 30- 50cm lång.
Vikten varierar mellan 30- 80 kilo.
Storleken varierar efter området de bor i.
De största vargarna lever i kalla klimat. Också pälsfärgen är olika
efter område och finns i allt mellan svart till vitt.
pälsen på halsen och svansen är lång. Svansen
hänger paralellt med benen, till skillnad mot
hundens, som är bakåtsvängd. Hållningen är
hög och rak, och kroppsrörelserna är flytande och väl ordnade.
Kroppsyttryck.
Detta är en varg som är helt lugn, neutral.
Detta är en varg som är lekfull.
Dessa vargar är lekfulla och dominanta,
de har högre rang än lekkamraten och bestämmer.
Den här leker men visar underkastelse för
den högre stående och bestämmande lekkamraten.
Vargen här visar ren underkastelse för en annan.
Denna visar rädsla och underkastelse.
Den här är rädd.- 
-Denna är arg och rädd.
Den här visar ren aggression.
Nosmusklerna är mycket rörliga vilket gör att vargen kan visa
många olika uttryck. Beroende på hur läpparna, nosen och
öronen hålls kan vargen visa allt från fruktan
till aggression och underkastelse.
Här kan du läsa lite om Underarter.
